Dagens traning blev en loprunda på 10 km och det basta av allt nytt rekord, hamnade nastan under 50 min, om det inte hade varit for skosnoret som gick upp och att jag hvar tungen att ta av mig loparjackan, så hade det kanske funnits en chams for under 50 min.
Men jag kampar vidare och ar nojd med dagens instast som avslutades med 4 x 60 m intervaller och styka ute på en fotbollsplan, perfekt start på dagen och jag ar nojd!
Det ar verkligen sånt har som får en att fortsatta, nar man marker att resultaten forbattras - men vagen dit innebar ju fler intervallpass - usch.
Dagens träning blev morgonlöpning. Kom inte upp så tidigt som jag hade hoppats men kl 0820 var asicsskorna ute på asfalten( och en väldigt trött tjej). Kände direkt att det här inte kommer att gå så bra som det brukar, förstod då att helgens alkoholintag gav sitt straff. En väldigt seg runda på 8 km, där jag de 3 sista km verkligen kämpade och försökte ta mig igenom. Jag har aldrig under min maratonträning riktigt tagit skada av fartfyllda helger, men jag antar att om man är ute och cyklar på hal is alltför länge så spricker väl isen. Men jag deppar inte ihop för det- det handlar om att ge och ta. Kan ju i vart fall tänka enligt citatet nedanför att 1 utav 4 flaskor vin är borta. Three more to go!
Herregud, den här helgen har vart oslagbar, rolig, fylla, lite ångestfylld men otroligt bra! Fredagens AW slutade i att jag och min kollega vid 9 tiden hade fått i oss 5 flaskor rosevina - alkoholister med andra ord!
Söndagen hade jag ju lovat min vän att köra backintervaller vid hammarbybacken. Puhää tänkte min kropp som fortfarande var fylld av alkohol.
MEN RESULTATET BLEV:
-tre rundor upp till toppen( givetvist inte på en gång, vi delade upp det i intervaller)
-ett par intervaller nere vid änden upp och ner
Intervallpass har alltid vart min största rädsla och hat när den kommer till träning - panikflåset man fick, jag visste knappt hur jag skulle andas. Hur det brann i låren, hur halsen gjorde ont - ja allt var rent ut sagt för jävligt. Men jag har en känsla av att kontinuerlig träning vid Hammarbybacken kommer inte bara göra gott vid Lidingöloppet utan även nya PB tider på mina distanser - jag längtar och hoppas på det bästa !
Dagens träning blev spinning intervall puls pass och därefter några bålövningar. Spinningen var väl jobbig kom upp till 92% av min maxpuls dvs 188 slag och man vill dö när man är där. Jag har dock ett litet problem och det är att jag går upp i puls ganska snabbt och tidigt under passet vilket egentligen kanske inte är meningen - men vad vet jag - jag är ju trots allt en newbie när det kommer till att analysera träning. Jag kör tills det är jobbigt sen är jag klar. Önskar att jag kunde ta ut det lilla extra, men det vill bara inte - ynklig helt enkelt!
Under min träning inför Sthlm marathon så slog jag ständigt nya PB när det kom till distanser och tid. Men nu står jag fast vid samma punkt, distans och tid, förvisso är det väl lättare att slå nya PB när man inte riktigt har en bakgrund. Men det var det som motiverade och gav en kick , måste väl börja köra äckliga backintervaller - usch!
Det är väl nu man inte ska ge upp, man brukar ju alltid bli mycket bättre i början och sen går det väl plant en stund och sen är man back on track. Så vad gör man?
- Tänk positivt
- Jag har ju tatt mig så här långt, måste inse att resans gång har sina motgångar
Midsommarhelgen ledde till 4 dagars "vila". En oslagbar midsommar med goda vänner, massa bravader och fylla. Hur kul som helst, därför blev återvändon till träningen ett litet straff med ett långdistans pass igår. Iphonen dog efter 18,89km/1timma44 min skulle kunna ha blivit ett nytt rekord annars. Jävla skit, rent ut sagt men de var kanske bra. Vätskebristen kom redan efter milen och därefter var det bara viljan som höll mig uppe och det var ju några km kvar hem, så hade jag börjat gått( vilket jag vägrar ) så hade det tatt ännu längre tid tills jag fick vatten. Första långpasset efter marathon och det fick mig att inse vilken stor skillnad dArthur om man dricker och äter något på vägen. Inte alls samma energi eller glädje i att springa när de flesta depåerna skriker efter energi och vätska. Men jag brukar se det som så att desto plågsammare det är, desto bättre blir min uthållighet och styrkas - what doesn't kills you makes you stronger!
Det kanske låter lite som att jag tar det med en klackspark men långt ifrån det. Hade jag inte haft Lidingöloppet så hade inte alls samma motivation och vilja funnits där. Tänk om man hade insett det för några år sen, förstod aldrig riktigt det där förr. Men det är en helt annan sak att träna och ha ett annat mål än att bli smal. Nu tränar jag mot ett mål, mot starkare ben, mot längre uthållighet, bättre tid och för mig själv. En helt annan känsla och så mycket roligare, nuförtiden så längtar jag verkligen till nästa pass för vetskapen om att jag är ett steg närmare, ger mig världens endorfinkick. Jag var också en utav dem som tränade i hopp om att bli smal, beach 2000-whatever, trodde aldrig att jag skulle bli en av "dem". Men allt är möjligt. Om jag har lyckats att ta mig från en alkoholiserad guidesjäl vars största utmaning var att hålla ut längst på dansgolvet( kanske är så lite idag också) och var därmed tvungen att peppra på med alkohol till att hålla ut längst ute på löpbanan - så kan alla!
Jag borde egentligen börja satsa mer på löpningen, med tanke på Lidingöloppet. Efter Stockholm marathon så har jag blivit lite lat när det kommer till löpningen. Jag tänker lite som så att jag har ju klarar 4,2mil så det är klart att 3 mil ska gå lätt som en plätt. Men det är ett farligt tankesätt och det förstår jag själv, min nervositet och uppladdning inför maran, var en utav de två största anledningarna till att jag klarade det.
Jag var så nervös att inte klara det, veckan innan så kunde jag inte riktigt fokusera på någonting, scenen om att jag skulle kollapsa vid 25-30km dök upp hela tiden, vilket fiasko det skulle bli. Alla dessa månader för att faila, patetiskt, skamligt, illa, dåligt. Låter kanske inte riktigt som positiva tankar, men den fick mig att tvinga mig själv och motivera mig under loppet. Jag kommer ihåg under mina långdistansträningspass när jag ville ge upp så tänkte jag bara på maran år ju några km till du måste.
Nu när jag vart ute och sprungit så har jag mest nöjt mig med 10km, men måste börja ta mig ut på längre distanser, kan va en farlig svacka det här. Men jag körde ivartfall spinning imorse och bål därefter- svettigt värre!
Men en sak som för tillfället kan motivera mig till ett långpass är att jag ska flytta om ca 2 veckor så dvs det är nu det är dags att ta tillfället i akt och ta de sista lövrundorna här i mina trakter. Rundorna som jag kan varenda meter utantill, jag vet precis vad som väntar mig, hur långt jag sprungit, hur långt det är kvar och till nästa backe. Dem trygga rundorna.
Snart blir det att äventyra sig ut på helt nya rundor som kommer leda till att springa vilse och få ett par extra km. Men det kanske är det jag behöver ett äventyr ?
Planen var egentligen att gå upp halv sex för att hinna till ett spinningpass, men snoozen vann och det fick då bli styrketräning på gymmet - något som jag har väldigt svårt för. Aldrig riktigt gillat det som konditionsträning, men måste tänka positivt....
- Vadmuskler ger ett bättre löpsteg och det kommer att behövas till Lidingöloppet.
- En stark bål behövs i princip i alla loppen Öppet Spår, Lidingöloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet
-Lårmuskler kommer verkligen att behövas upp för Lidingöloppets backar
-Rygg och axelpartier kommer att behövas framförallt till Öppet Spår, Vätternrundan och Vansbrosimmet
Ja listan kan bli lång... Märkte igår på Spinning Intervall Pyramidpasset att kroppen behövde en dags vila från kondition. Drog i mig en celsius innan det passet och det gör jag inte om jag blev helt knäpp kunde inte fokusera blicken ville hoppa upp längs väggarna, höll helt enkelt på att ramla av spinningcykeln. Kanske var en engångsreaktion men det var lite läskigt.
Här kommer dagens träningspass, om jag väl måste köra styrka så kör jag igenom hela kroppen det närmsta jag kan komma för att få en form av konditionsträning :)
Det är nu officiellt - jag och mina gamla guidekollega har anmält oss till Lidingöloppet 30km och Öppet Spår 90km som är 2 utav 4 delmål för en svensk klassiker!
Känner mig riktigt taggad inför det här har massa fjärilar i magen. Det är lite blandade känslor både lycka men massa nervositet. Jag har ju som sagt aldrig stått på ett par längdskidor.
Det här var verkligen det jag behövde känner hur motivationen steg upp till mount everest!
Måndagar brukar väl aldrig riktigt vara en hit enligt många, men jag ser det som en nystart på en grym vecka!
-Skönt att få komma tillbaka i rutin efter helgens slappande!
-Ny vecka, nya mål och nya utmaningar!
-Varje måndagsträning känns som att man tränar för första gången i sitt liv, vilket ger den här otroligt härliga endorfinkicken!
-1 vecka närmare mitt nya mål - Lidingöloppet 30km, läskigt men spännande att se hur hårt jag kan pressa mig upp för backarna!
-Om förra veckan skulle ha vart dålig så lämnar man den bakom sig och blickar framåt!
Listan skulle kunna bli lång, men man måste se det positiva i det hela!
Denna vecka är slut och en ny vecka väntar snart, jag kom på att om jag skriver ner mina träningspass kan jag själv lättare hålla koll på hur jag tränar. Jag får större översikt på vad jag gör och kan på så sätt lättare se mina misstag. Snart så kommer det kanske bli ännu viktigare....kanske!
Måndag - Spinning pulsintervall pass 1 timma + enklare styrka (kondition)
Tisdag - 10km morgonlöpning 55min10sek ett väldigt lugnt avslappnat tempo(kondition)
Onsdag - 10km morgonlöpning 51min10sek lagom jobbigt tempo (kondition)
Torsdag - vila
Fredag - Skivstångspass (styrka)
Lördag - 10km kvällslöpning ute på landet, ny sträcka därmed ingen tid (kondition)
Söndag - egetgjort styrkepass för hela kroppen 1tim10min (styrka)
Var egentligen helt slut i kroppen på kvällen och träningsvärken hade bara blivit värre från gårdagens styrketräning och lederna helt stela - med alla dessa "problem" så trodde jag faktiskt inte att jag skulle ta mig ut. Men då tänkte jag såhär jag tar mig ut om det så ska va för ynka 3km så är det bättre än i get och lederna får mjuka upp sig lite.
Tog på löpkläderna och direkt så kommer energin krypande fram - tänk om det är så här superman känner när han tar på sig sin dräkt ?
Bestämde mig för att upptäcka nya spår - har alltid hört/läst av erfarna löpare att en utav euforierna med löpning är att upptäcka och se ny miljö. Jag måste då vara en ganska enorm löpare springer samma runda med olika distanser. Så nu var det dags och dagens val tog mig ut på landet, förbi stall, hästar,skog och underbar natur med solnedgång längs Sörmlandsleden. Ångrar inte en enda meter, det bästa av allt var att jag mätte sträcka och tid dit men inte tillbaka. Anledningen till detta var för att göra denna runda till en "bara en vanlig joggingrunda utan krav" och det kändes fantastiskt.
"Att få springa själv utan att nån ser dig, omgivningen omkring dig är helt rofylld, solen påväg ner sakta men säkert men det är fortfarande ljust, att inte ha något tidskrav eller distanskrav, få egentid att bara tänka på sig själv och rensa tanka"
Klockan ringde 05.40 energidepån var väl inte helt på topp, men efter 20 min snooze så var det bara att ta sig samman- upp och hoppa och på med mina favorit träningsskorna.
Så fort träningskläderna är på så är energin nästan på topp-men vägen dit är en annan femma!
Så dagens träning blev ett skivstångspass. Jag kanske har kondition men styrka vad är det? Det visste inte riktigt kroppen, men det var kul men sjukt jobbigt och svettigt. Nu så här på kvällen är det riktigt god träningsvärk i kroppen!
Jag kan ju erkänna att jag frekvent läser lite olika bloggar och kollar runt på instagram, tidigare så har det väl mest vart dem med alla olika teman och genrer, men när maratonträningen satte igång så blev det mer och mer träningsbloggar och instagram dels för att hålla motivationen uppe och samla ihop tips. Men i början när jag läste om de personerna som berättade hur dem mådde dåligt om de inte tränade, hade haft en vilodag och kunde knappt bärga sig till nästa dag kom för att de skulle kunna träna och hur träningen var en del av dem tänkte jag "herregud hur är det möjligt jag kommer (vill) aldrig bli sån".
Men måste berätta en confesssion att jag idag pga personalfesten inte kunde träna(hade faktiskt med mig träningskläder då jag hade en plan på att skippa personalfesten...) mådde lite dåligt. Det har ju givetvist vart skönt på ett sätt men under hela dagen så har jag känt hur konditionen bara försvann och inte riktigt mått bra. Ska snart sova och är mer än eager att vakna imorgon tidigt för att köra en klassisk morgonträning men ett skivstångspass. Då jag tänker efter så anpassas mitt liv efter min träning och det har "tyvärr"(men gillar det också då jag känner hur energin och självkänslan bara sprudlar) blivit en del av mig. Jag är te.x.
-inte ute lika ofta och ränner runt sent på kvällarna då jag många gånger ska/vill upp tidigt för att träna på morgonen
-Kommer mina vänner med spontana idéer eller frågar om vi ska hitta på något så tackar jag många gånger nej( ibland görs det undantag eller så hinner man med bägge två) vilket jag ALDRIG gjorde förrut
-jag får dåligt samvete och är inte lika glad dem dagarna jag inte får träna
Okej, jag är inte det största träningsfreaket och jag gör mycket annat också, men skillnaden är stor om vi jämför mig med dagens Eva och Eva för ett halvår sedan. Idag kan jag också verkligen förstå de personerna som känner att de bara måste få träna. Men det jag vill få fram är att alla kan göra en ändring i sitt liv, spelar ingen roll under vilka förutsättningar eller bakgrund man har!
Gårdagen körde jag en favoriter i repris, den klassiska morgonlöpningen. Återigen var jag inte pigg på morgonen och hade inga större planer på en längre runda. Mitt gamla linne från Vang Vieng i Laos blev gårdagens träningströja(väldigt många goda minnen och minnesluckor därifrån). Om det var den eller kebaben på 800 gram jag tröck i mig i tisdags vet jag inte. Men det slutade på en runda på 10 km med en tid som jag inte haft på länge och bra tider på morgonen brukar jag aldrig riktigt räkna med då energin inte riktigt är på topp.
Två anledningar att jag springer på morgonen är: - På ett sätt så är det en bra start på dagen och känslan efter är så mycket bättre än känslan man får på kvällen efter träning. Man blir riktigt nöjd och det känns som att energinivån under hela dagen är på topp! - Under min träning för maraton så sprang jag på mornarna för att på ett sätt "lära/vänja kroppen" att springa utan energi i kroppen. För jag visste ju inte alls hur min kropp skulle reagera under ett såpass långt lopp. Jag visste heller inte hur långt energin skulle räcka så bättre att ta det säkra före det osäkra.
Sen så brukar jag också träna på mornarna om jag börjar sent på jobbet. Har aldrig trott att jag skulle kunna ha kapacitet eller ork till det om man skulle frågat mig för ett par månader sedan. Men tränar jag inte på morgonen så sover jag bara bort förmiddagen och det är ganska onödigt!
Skavsår - jippie(nu blev skorna fula också) Plankan - jovisst och svettigt blev det Nöjd tjej - Absolut
Imorse när jag skulle ut o springa så märkte jag att alla mina funktionella löpar t-shirts låg i tvätten och springa i en använd tröja är ingen höjdare - den sunkiga svettdoften kryper sig igenom efter bara några minuter.
Så fick dra på mig en stor bomulls t-shirt som har ett eller annat reklamtryck, en sån t-shirt som man brukar sova i och bara vistas hemma i( förr så tränande jag alltid i sånna t-shirts gärna med ett par mjukisbyxor måste verkligen sett ut som en liten lodare och förvisso så var det väl målet också för att inte synas eller märkas, inte för att jag riktigt vill det idag men hoppas ni förstår poängen). Det var länge sen och den här löprundan kändes verkligen mycket mer avslappnad än vad dem brukar göra.
Folk brukar ju säga att man vaknar upp om man fixar till sig, sminkar sig tar på sig lite fina kläder, fixar håret etc. Jag kan ivartfall känna att när jag tar på mig "riktiga träningskläder" så ställer jag själv högre krav och presterar mer( som om man måste prestera efter hur man ser ut) men tar jag på mig mina gamla sunkiga träningskläder så sänker jag kraven och prestationen minskar.
Har träningskläder ett undermedvetet prestationspåverkan?
Min favorit löparoutfit - i det här känner jag mig snabb som blixten, men det är ju inte kläderna som springer eller ?
