Farligt tänkande
Kategori: Motivation
Jag borde egentligen börja satsa mer på löpningen, med tanke på Lidingöloppet. Efter Stockholm marathon så har jag blivit lite lat när det kommer till löpningen. Jag tänker lite som så att jag har ju klarar 4,2mil så det är klart att 3 mil ska gå lätt som en plätt. Men det är ett farligt tankesätt och det förstår jag själv, min nervositet och uppladdning inför maran, var en utav de två största anledningarna till att jag klarade det.
Jag var så nervös att inte klara det, veckan innan så kunde jag inte riktigt fokusera på någonting, scenen om att jag skulle kollapsa vid 25-30km dök upp hela tiden, vilket fiasko det skulle bli. Alla dessa månader för att faila, patetiskt, skamligt, illa, dåligt. Låter kanske inte riktigt som positiva tankar, men den fick mig att tvinga mig själv och motivera mig under loppet. Jag kommer ihåg under mina långdistansträningspass när jag ville ge upp så tänkte jag bara på maran år ju några km till du måste.
Nu när jag vart ute och sprungit så har jag mest nöjt mig med 10km, men måste börja ta mig ut på längre distanser, kan va en farlig svacka det här. Men jag körde ivartfall spinning imorse och bål därefter- svettigt värre!
Men en sak som för tillfället kan motivera mig till ett långpass är att jag ska flytta om ca 2 veckor så dvs det är nu det är dags att ta tillfället i akt och ta de sista lövrundorna här i mina trakter. Rundorna som jag kan varenda meter utantill, jag vet precis vad som väntar mig, hur långt jag sprungit, hur långt det är kvar och till nästa backe. Dem trygga rundorna.
Snart blir det att äventyra sig ut på helt nya rundor som kommer leda till att springa vilse och få ett par extra km. Men det kanske är det jag behöver ett äventyr ?
