Vägen tillbaka från vilan!
Kategori: Löpning
Midsommarhelgen ledde till 4 dagars "vila". En oslagbar midsommar med goda vänner, massa bravader och fylla. Hur kul som helst, därför blev återvändon till träningen ett litet straff med ett långdistans pass igår. Iphonen dog efter 18,89km/1timma44 min skulle kunna ha blivit ett nytt rekord annars. Jävla skit, rent ut sagt men de var kanske bra. Vätskebristen kom redan efter milen och därefter var det bara viljan som höll mig uppe och det var ju några km kvar hem, så hade jag börjat gått( vilket jag vägrar ) så hade det tatt ännu längre tid tills jag fick vatten. Första långpasset efter marathon och det fick mig att inse vilken stor skillnad dArthur om man dricker och äter något på vägen. Inte alls samma energi eller glädje i att springa när de flesta depåerna skriker efter energi och vätska. Men jag brukar se det som så att desto plågsammare det är, desto bättre blir min uthållighet och styrkas - what doesn't kills you makes you stronger!
Det kanske låter lite som att jag tar det med en klackspark men långt ifrån det. Hade jag inte haft Lidingöloppet så hade inte alls samma motivation och vilja funnits där. Tänk om man hade insett det för några år sen, förstod aldrig riktigt det där förr. Men det är en helt annan sak att träna och ha ett annat mål än att bli smal. Nu tränar jag mot ett mål, mot starkare ben, mot längre uthållighet, bättre tid och för mig själv. En helt annan känsla och så mycket roligare, nuförtiden så längtar jag verkligen till nästa pass för vetskapen om att jag är ett steg närmare, ger mig världens endorfinkick. Jag var också en utav dem som tränade i hopp om att bli smal, beach 2000-whatever, trodde aldrig att jag skulle bli en av "dem". Men allt är möjligt. Om jag har lyckats att ta mig från en alkoholiserad guidesjäl vars största utmaning var att hålla ut längst på dansgolvet( kanske är så lite idag också) och var därmed tvungen att peppra på med alkohol till att hålla ut längst ute på löpbanan - så kan alla!
